Efter att ha sett flera mer eller mindre dåliga pokerfilmer som förskönar detta svårbehärskade spel så valde jag en dag att pröva på spelet. Visst hade man tidigare spelat en hel del med polarna innan men då handlade det oftast om enkronor och femkronor. Hade man tur kunde man vinna några hundralappar men som regel handlade det mest om att umgås vid pokerbordet och helt enkelt ha roligt. När man sätter sig ner framför datorn och öppnar upp tre fyra bord på något casino samtidigt är syftet oftast något helt annat. Då handlar det helt enkelt om att vinna andra människors pengar och spela så bra som man bara kan. Att våga erkänna för sig själv att man kanske inte är så duktig som man trodde är svårt och något jag helt undvek i början. Då skyllde jag alltid en förlorande session på att jag hade haft otur med korten och hur enkelt är det egentligen att vinna över någon som ständigt drar ut en på sista kortet?
Vågar man erkänna för sig själv att man inte är en komplett pokerspelare så kan man börja utvecklas. Att studera sitt spel och gärna ha med sig en bekant som ser hur man spelar ger mycket. För kan man inte på ett logiskt sätt förklara varför man spelar en viss hand på ett visst sätt så har man troligtvis inte spelat helt optimalt. Dessutom hjälper det alltid att få höra en annan persons åsikt om särskilda situationer. Märker man att man alltid spelar fel vid ett visst tillfälle så kan man åtgärda detta och sluta att förlora pengar i onödan.